Jag ska sjunga på en väns kyrkliga bröllop. Ett äktenskap kommer att ingås inför Gud, denna församling samt den hedniska flatan med gitarr på magen här bredvid. Brudparet har inte särskilt många egna idéer, utan har bett mig tipsa om musik. Lyckliga, heterosexuella kärlekssånger som slutar med att vi får varandra, och bara varandra, för resten av livet är inte min starkaste gren. Det är ju heller inte så konstigt när mitt ideal ser ut så här, medan det närmaste jag varit heterosexuell kärlek är det här, och mina erfarenheter av underbar kärlek (den här och den här) har varit helt befriade från både heterosexualitet och monogami.

Men jag ska i alla fall ha klänning på mig, och det är ju ovanligt heterosexuellt för att vara jag, även om det är den randiga som säger 'Jag är inte bara supercool, jag är lesbisk också' och får kära, heterosexuellt förlovade kvinnor att spana in mina bröst.

(Och ja. Det är Sick Boy som spelar Mr Knightley.)

DRÖMJOBB FIXAT

Nej men herre jävlar vad deppigt det där blev.

Tolv år senare och Hannes och David håller mig i varsin hand när jag är ledsen.

Tolv år efter att jag lämnade allt och flyttade till Visby, världens mest fantastiska plats, och kanske ska jag flytta tillbaka snart.

Tolv år senare och jag är lyckligare än någonsin.

Första maj och de av oss som inte måste jobba har samlats för att demonstrera. David får syn på någon han känner och försvinner ett tag. När han kommer tillbaka berättar han att han pratat med Simon som går en bit bakom oss i tåget.

Tolv år senare och kroppen reagerar fortfarande med ångest.

David märker min förändring och lägger armen om mig.
- Det är väl inget att bry sig om.
- Det är lätt för dig att säga.
Ögonen i marken och försöker le, men utan att lyckas.

På festen några dagar tidigare kom den länge avvärjda frågan om Hannes och min historia och jag svarade David att jag kände Simon men inte orkar prata om det, och det är allt han vet.

Tolv år senare och jag går i första majtåg mellan Hannes och David som var hans vänner, men nu är mina vänner och jag skulle aldrig byta dem mot honom ens om jag kunde.

Några nätter efter första maj drömmer jag en obehaglig dröm där han visserligen inte figurerar, men motivet är så tydligt det kan bli.

Tolv år senare och när jag vaknar måste jag påminna mig själv om att de vänner jag omger mig med idag aldrig någonsin skulle göra mot mig vad Simon gjorde.

Veckans äktenskapliga ordväxling

- Du får ju inte tafsa på Eira!
- Men jag slappnade ju av!

(Och det kanske ska förtydligas att Kattis inte yttrade reprimanden av svartsjuka, utan av omtanke om mitt välbefinnande.)

Veckans sagda socialt oaccepterade svar

Anställningsintervju. Jag får frågan "Vilka arbetsuppgifter tycker du är roligast?".
E: Jag är ju så ny, så jag tycker fortfarande att allt är Oooh vad roligt!!
Intervjuare: Det ska vi nog ta ur dig.

Jag fick jobbet och ska dela rum med tjejen som efter bara några minuter kände att hon kunde skämta så med mig och det känns hur bra som helst.

Veckans arbetslöshetspepp